dessa till grund för bestämmandet av avtalets innehåll utan parterna måstesjälva förklara för domstolen vad ändamålet med avtalet är.323 Domstolensträvar efter att besluta om den lösning som bäst tar hänsyn till båda parternassyfte med avtalet eller avtalsklausulen.3247.3.4 Skälighetsinriktad tolkningRätten ska vidare eftersträva att fastställa ett innehåll som både ger en rimligbalans mellan parternas åtaganden och som framstår som vettigt mot bakgrund av omständigheterna i fallet.325 Domstolen beaktar allmänna förnuftsöverväganden för att bestämma en tolkning som gör avtalet lagenligt och effektivt fungerande. Enligt Bernitz innebär det att domstolarna med störstasannolikhet skulle fastställa en tolkning som ger ett förnuftigt och användbartresultat om de har att väga mot en tolkning som i sammanhanget istället skullete sig svårtillämpat, egendomligt eller meningslöst.326320Ramberg och Ramberg (2016) s. 167 ff.; NJA 1989 s. 269; NJA 1996 s. 400.Ramberg och Ramberg (2016) s. 168.322Ibid. s. 169.323Ibid. s. 171.324Lehrberg (2014) s. 128.325Ramberg och Ramberg (2016) s. 184; Bernitz (2013) s. 88.326Bernitz (2013) s. 88.32182Skälighetsinriktad tolkning har mycket gemensamt med 36 AvtL327 men vidrättens bruk av skälighetsinriktad tolkning är det för att fastställa avtalets innehåll och inte i syfte att avtalet ska jämkas på grund av att det är oskäligt. INJA 2010 s. 559 anförde HD bland annat att man vid bestämmandet av avtalets innehåll skulle ta hänsyn till att en upphovsman kan ha haft en svag avtalsposition. Ramberg och Ramberg utgår dessutom ifrån att rätten, istället föratt fastställa ett oskäligt avtalsinnehåll som sedan jämkas med stöd av 36 AvtL, primärt föredrar att försöka fastställa ett skäligt avtalsinnehåll.3287.4 Särskilda tolkningsprinciper7.4.1 OklarhetsregelnVid bruk av oklarhetsregeln gäller in dubio contra stipulatorem, vilket innebär att vid tve

Jonas: Engelsk avtalstolkning i ett svenskt perspektiv, SvJT2010 s. 1-22.109LagkommentarerKarnov internet, köplagen (1990:931) 9 , Lexino djupkommentar avsnitt2.2, hämtad den 25 november 2018.Nilsson Hjort och Uggla: Bostadsrättslagen (8 juni 2017 5 uppl, Zeteo,www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentaren till 5 kap. 3 , under rubriken01. Formkrav, hämtad den 25 november 2018.Nilsson Hjort och Uggla: Bostadsrättslagen (8 juni 2017 5 uppl, Zeteo,www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentaren till 5 kap. 4 , under rubriken01. Ogiltighet m.m., hämtad den 23 november 2018.Ramberg och Herre: Köplagen. En kommentar (26 oktober 2018 2 uppl,Zeteo, www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentaren till 9 , under rubriken3.5 Tiden för avlämnandet, hämtad den 25 november 2018.110RättsfallsförteckningNJA 1974 s. 660.NJA 1981 s. 1072.NJA 1985 s. 717.NJA 1986 s. 366.NJA 1986 s. 596.NJA 1987 s. 845.NJA 1989 s. 269.NJA 1989 s. 614.NJA 1990 s. 24.NJA 1991 s. 319.NJA 1996 s. 400.NJA 1996 s. 410.NJA 1997 s. 382.NJA 1999 s. 408.NJA 1999 s. 575.NJA 2004 s. 682.NJA 2005 s. 309.NJA 2006 s. 53.NJA 2007 s. 35.NJA 2008 s. 24.NJA 2008 s. 392.NJA 2010 s. 416.NJA 2010 s. 559.NJA 2012 s. 597.NJA 2012 s. 776.NJA 2013 s. 271.NJA 2014 s. 960.RH 2005:11 I och II.Stockholms tingsrätt, mål T 1893-18, dom 2018-06-21.111

etstest av ett tänkbart tolkningsresultat efter att tolkningsfaktorerna har beaktats. Det vore i så fall närmast att se som en sorts kvalitetssäkring avtolkningsresultatet. Viss ledning kan hämtas från hur HD såg till rimlighet ochförnuftighet i den materiella bedömningen i NJA 2001 s. 750, vilket diskuteras iavsnitt 2.2.2 nedan. Det kan likväl redan nu konstateras att rimlighetsöverväganden inomramen för tolkningen i sig inte är något nytt.75Det principiella uttalandet om tolkning av försäkringsvillkor avslutas med att HDanger vad som får uppfattas som en prioritetsordning: Generella tolkningsprinciper bliraktuella först om något resultat inte kan uppnås med stöd av de nämnda tolkningsfaktorerna eller rimlighetsöverväganden.76 Det ligger i linje med vad som har anförts iden allmänavtalsrättsliga doktrinen,77 men går emot vad som förespråkats i denförsäkringsavtalsrättsliga.78 Oaktat vad som sagts om oklarhetsregelns ställning i72I NJA 1996 s. 400 fann HD att branschpraxis på försäkringsområdet fick anses utgöra en del avförsäkringsavtalet. Branschpraxis tillmättes även betydelse som tolkningsdatum i NJA 1998 s. 448,vilket rörde tolkning av ett försäkringsavtal. Jfr NJA 2017 s. 237 där HD i princip bortsåg frånbranschpraxis genom att inte tillmäta yttrandet av Svensk Försäkring någon betydelse för tolkningen.73 Se n. 68 ovan.74 Jfr NJA 2013 s. 253 p. 8.75 I NJA 1983 s. 808 fann HD att den ena partens tolkning inte [kan ha tett sig naturlig eller rimlig[för motparten och [motpartens tolkning av villkoret [ har därför legat närmare till hands.76 Lundberg a.a. s. 127.77 Se t.ex. Lehrberg a.a. s. 251 f. och Samuelsson, Avtalstolkning på europeiska, s. 1010.78 Bengtsson a.a. s. 76 anser att det vore bättre att åtminstone vid konsument- och personförsäkringarinskränka sig till en rent språklig tolkning av ett omtvistat villkor och vid tvekan tillämpa oklarhetsregeln.

, Mord, prejudikattolkning och lagtolkning, SvJT 2016 s. 541553.Svensson, E-M., De lege interpretata om behovet av metodologisk reflektion, JuridiskPublikation 2014 s. 211226 (Cit. De lege interpretata).67Wallin, M. och Pärssinen, M., Högsta domstolen om tolkning av standardvillkor ientreprenadavtal, SvJT 2013 s. 815818.Willborg, I., Högsta domstolens tolkning av entreprenadavtal, JT 2016/17 s. 864877.RättsfallsförteckningNJA 1921 s. 511NJA 2006 s. 53NJA 1945 s. 107NJA 2007 s. 17NJA 1945 s. 504NJA 2007 s. 35NJA 1949 s. 664NJA 2009 s. 500NJA 1950 s. 86NJA 2009 s. 672NJA 1952 s. 184NJA 2009 s. 877NJA 1974 s. 526NJA 2012 s. 3NJA 1974 s. 706NJA 2012 s. 535NJA 1981 s. 323NJA 2012 s. 597NJA 1983 s. 808NJA 2012 s. 1095NJA 1987 s. 553NJA 2013 s. 253NJA 1990 s. 24NJA 2013 s. 271NJA 1991 s. 319NJA 2013 s. 1174NJA 1992 s. 403NJA 2013 s. s. 1190NJA 1992 s. 439NJA 2014 s. 960NJA 1994 s. 204NJA 2015 s. 3NJA 1996 s. 400NJA 2015 s. 110NJA 1997 s. 86NJA 2015 s. 741NJA 1998 s. 3NJA 2015 s. 862NJA 1998 s. 364NJA 2015 s. 1040NJA 1998 s. 448NJA 2016 s. 689NJA 1999 s. 35NJA 2017 s. 237NJA 2001 s. 750NJA 2018 s. 171NJA 2004 s. 363NJA 2018 s. 653NJA 2004 s. 534NJA 2018 s. 83468NJA 2019 s. 171NJA 2020 s. 1025NJA 2019 s. 195Högsta domstolens dom meddelad denNJA 2019 s. 638 III30 juli 2021 i mål nr T 4071-20Högsta domstolens dom meddelad denNJA 2020 s. 6813 december 2021 i mål nr T 4457-20�vriga källorAndersson, H., Konkretiserande materiell tolkningsmetod avseende försäkringsvillkor,Bisnode InfoTorg, Analys, publicerad 7 februari 2019.Borgström, P., Rättegångsbalken (1942:740) 54 kap. 10 , Karnov (JUNO) (besökt 202112-13).69

ns täckningsfordran som sin egen.49 En sådan ordning medför i realitetenatt tredje man tillerkänns separationsrätt till den främre gäldenärens täckningsfordran,i strid mot principen om alla borgenärers lika rätt.50Att erkänna fler typer av separationsrätter och därmed fler undantag till principenom alla borgenärers rätt, ska göras med försiktighet.51 Att utöka undantagen riskeraratt urholka det intresset på vilken sakrätten vilar att till gagn för den ekonomiskaomsättningen tillgodose en ordnad skuldavveckling av konkursgäldenärens allaskuldförhållanden.52 Att tredje man får betalt för sin fordran framför övriga av denfrämre gäldenärens borgenärer ter sig särskilt olämpligt när tredje man har försummat45464748Rodhe, Handbok i sakrätt s. 354.Rodhe, Handbok i sakrätt s. 354 och Hessler, Allmän sakrätt s. 345.Hessler, Allmän sakrätt s. 345.Se JustR Lindskog i NJA 2014 s. 760, jfr även omständigheterna i NJA 1995 s. 197, NJA 1996 s. 400,NJA 2000 s. 48, och NJA 2012 s. 697.49 NJA 2012 s. 697 p. 16.50 JustR Håstads tillägg i NJA 2000 s. 48, Håstad, Sakrätt: avseende lös egendom s. 243, NJA 2012 s. 697p. 16, Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 592 ff., Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 209, Gomard,Obligationsret s. 198 not 110 och Rodhe, Handbok i sakrätt s. 318.51 NJA 2012 s. 697 p. 16.52 Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 592 f., Håstad, Sakrätt: avseende lös egendom s. 1718sina möjligheter att genom avtal eller genom ianspråktagande av säkerhet tillvarata sinrätt.53Ulfbeck menar dock att tredje man ska tillerkännas en separationsrätt eftersomtredje man har en närmare koppling till täckningsfordringen än andra borgenärer. Denfrämre gäldenärens fordran på den bakre gäldenär är enligt Ulfbeck inte självständig,utan beroende av tredje mans skada.54 Dessutom menar Ulfbeck att den främregäldenärens konkursbo normalt sätt inte hade räknat med att få ersättningen frånbakr

et utgår från premissen att enhuvudfordran måste vara betald för att en täckningsfordran ska kunna göras gällande,vilket innebär att om den främre gäldenären är insolvent och inte kan ersätta tredjeman för huvudfordran, kommer den främre gäldenären aldrig att kunna kräva betaltav den bakre gäldenären för huvudfordran. Det medför att skadevållande bakre ledkan göra en obehörig vinst till följd av den främre gäldenärens insolvens, samtidigtsom tredje man aldrig blir ersatt för sitt krav.69Sammanfattningsvis motiveras en direktkravsrätt huvudsakligen av viljan attåstadkomma en lösning där tredje man får ersättning för sitt krav, samtidigt som denbakre gäldenären blir skyldig att ersätta den skada som den vållat. Den främregäldenärens insolvens ska inte medföra att den bakre gäldenären gynnas på bekostnad65Johansson, Direktkrav i senare tids tillämpning, Fs Håstad s. 294 ff. Johansson utgår från rättsfallenNJA 1995 s. 197, NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 i vilka domstolen tolkade in, på fiktiva grunder,att det i avtalet mellan den främre och bakre gäldenären funnits en avsikt att tillerkänna tredje man ensjälvständig rätt att vända sig till bakre led och att det därför förelåg ett tredjemansavtal. Angåendebedömningen av avtalstolkningen som fiktiv: se Zackariasson, Direktkrav s. 220, 247 f., Håstad, Sakrätt:avseende lös egendom s. 244, Lindskog, Högsta domstolen och den kommersiella rätten, JT 200203 s.77, Lindskog, Betalning s. 264 f., Möller, Insolvensrättsliga utlåtanden s. 123 och Walin och Ingvarsson,Borgen och tredjemanspant s. 139 ff.66 Grönfors, Avtalsgrundande rättsfakta s. 171 f.67 NJA 2012 s. 697 p. 15.68 Munukka, �r obehörig vinst en svensk rättsprincip s. 33, Lindskog, Betalning s. 267 not 849 ochHåstad, Köprätt (2009) s. 157.69 Munukka, �r obehörig vinst en svensk rättsprincip s. 33, Håstad, Köprätt (2009) s. 157. Se ävenZackariasson, Direktkrav s.

173174Jfr till exempel Ulfbeck, Kontrakters relativitet s. 214.Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 702. Jfr även domstolens argumentation i NJA 2012 s. 697 p. 13 därdomstolen enligt Mossberg, antyder att de medgivna direktkravsfallen motiveras av att tredje man ärsärskilt skyddsvärda, se Mossberg, Avtalets räckvidd I s. 695.175 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 17.59Käll- och litteraturförteckningOffentligt tryckSvenskaSOU 1988:63. Kommission och dylikt: sakrättsliga frågor vid kommission,återtagandeförbehåll, konsignation, legotillverkning och kommissionärsbolagSOU 2005:120. Fondkommission och en ny kommissionslagNJA 1914 IIProp. 1975:6. Om ändring i konkurslagenProp. 1988/89:76. Om ny köplagProp. 2008/09:88. Om ny kommissionslagFinskaProp. 1986 nr. 83. Förslag till köplagRättsfallHögsta domstolenNJA 1878 s. 25NJA 1936 s. 717NJA 1969 s. 27.NJA 1978 s. 194NJA 1981 s. 562NJA 1983 s. 737NJA 1987 s. 407NJA 1995 s. 19760NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 624NJA 1997 s. 44NJA 1997 s. 408NJA 2000 s. 48NJA 2000 s. 685NJA 2001 s. 711NJA 2003 s. 37NJA 2007 s. 758NJA 2009 s. 291NJA 2011 s. 576NJA 2012 s. 419NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 491NJA 2013 s. 822NJA 2014 s. 760NJA 2014 s. 960NJA 2017 s. 882NJA 2018 s. 26661NJA 2018 s. 301NJA 2018 s. 653NJA 2019 s. 119NJA 2019 s. 468NJA 2021 s. 622NJA 2022 s. 311HovrättenRH 1994:23LitteraturAdlercreutz, A., Gorton, L., Lindell-Frantz, E., Avtalsrätt I, 13 uppl., Juristförlaget iLund, Lund 2011Andersson, H., Ersättningsproblem i skadeståndsrätten: skadeståndsrättsligautvecklingslinjer. Bok III, Iustus förlag, Uppsala, 2017Edlund, L., �r skadevållare skyldig att betala skadestånd p.g.a. avtalsbrott redan innanden skadelidande haft konkreta utgifter för avtalsbrottet, JT 200405, s. 700 ff.Gomard, B., Obligationsret 1. Del, 4 uppl., Jurist- og �konomforbundets Forlag,Köpenhamn 2006Grönfors, K., Avtalsgrundande rättsfakta, 2 uppl., Sant�

fingerade tredjemansavtal...................................................... 324. Förutsättningar för och definitionen av direktkrav374.1 Allmänt om definitionen och terminologin avseende direktkrav.............374.2 Förutsättningar i doktrin för att direktkrav ska anses utgöra ensjälvständig rättsfigur........................................................................................ 394.2.1 Lindskogs uppfattning...............................................................................404.2.2 Zackariasson uppfattning..........................................................................444.2.3 Mossbergs uppfattning..............................................................................474.2.4 Analys....................................................................................................... 495. Gränsdragningsproblem mellan tredjemansavtal ochdirektkravsrätt................................................................565.1 NJA 1996 s. 400 och uppföljaren NJA 2000 s. 48.......................................565.1.1 Referat....................................................................................................... 565.1.2 Analys - direktkravsrätt eller tredjemansavtal........................................ 585.2 NJA 2013 s. 253............................................................................................. 605.2.1 Referat....................................................................................................... 605.2.2 Analys direktkravsrätt eller tredjemansavtal............................................ 615.3. NJA 2012 s. 697............................................................................................ 625.3.1 Referat....................................................................................................... 625.3.2 Analys - direktkravsrätt eller tredjemansavtal........................................ 646. Sammanfattning och avslutande syn

Joel Samuelsson, SvJT 2014 s. 719 f.7131olika tolkningsmetoder och principer. En motsatt ordning, som Samuelssonförespråkar, där juristen är helt fri att välja mellan olika tolkningsmetoder ochprinciper skulle enligt min uppfattning leda till ett komplicerat, godtyckligt ochoförutsägbart rättsläge.3.2 Allmänt om fingerade tredjemansavtalEtt tydligt exempel på där kreativa avtalstolkningar har skapat ett kompliceraträttsläge är HD:s tillämpning av så kallade fingerade tredjemansavtal.74 Dessatyper av tredjemansavtal har främst tillämpats av HD i ett flertal rättsfall för attnå ett av domstolen uppfattat önskvärt resultat.75 Detta resultat är främst att getredje man en självständig rätt mot en eller flera avtalsparter. Ett intressanträttsfall där HD tillgriper fingerade tredjemansavtal är NJA 1995 s. 197 det s.k.Njord Fallet - anledningen till att jag väljer att fokusera på detta rättsfall ochinte andra liknande rättsfall som NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 beror påatt det rättsfallet kan ses som en föregångare till liknande avgörande från HD.76Omständigheterna i NJA 1995 s. 197 var ganska invecklade. Fallet handlade omett komplicerat kredit- och säkerhetsupplägg där försäkringsbolaget Njord hademeddelat kreditförsäkringar genom att ingå borgen såsom för egen skuld(proparieborgen) för ett antal låntagares förpliktelser mot en bank. I sambandmed att kreditförsäkringarna meddelades vidtog Njord ett antal åtgärder i syfte attminska sin riskexponering. Bland annat hade låntagarna utfärdat motförbindelsersom innebar att Njord hade regressrätt mot låntagarna. Dessa motförbindelserhade sedan säkerställts genom olika real- och personsäkerheter i form av panteroch borgensförbindelser från låntagarna och olika tredje män. Därutöver hadeäven Njord tecknat ett antal återförsäkringar. Detta upplägg ledde sedan tillkomplikationer när både låntagarna och Njord gick i konkurs

HD.76Omständigheterna i NJA 1995 s. 197 var ganska invecklade. Fallet handlade omett komplicerat kredit- och säkerhetsupplägg där försäkringsbolaget Njord hademeddelat kreditförsäkringar genom att ingå borgen såsom för egen skuld(proparieborgen) för ett antal låntagares förpliktelser mot en bank. I sambandmed att kreditförsäkringarna meddelades vidtog Njord ett antal åtgärder i syfte attminska sin riskexponering. Bland annat hade låntagarna utfärdat motförbindelsersom innebar att Njord hade regressrätt mot låntagarna. Dessa motförbindelserhade sedan säkerställts genom olika real- och personsäkerheter i form av panteroch borgensförbindelser från låntagarna och olika tredje män. Därutöver hadeäven Njord tecknat ett antal återförsäkringar. Detta upplägg ledde sedan tillkomplikationer när både låntagarna och Njord gick i konkurs och banken väckte74Mossberg s. 304 och Lindskog s. 265, not 845.Exempel på sådana rättsfall är t.ex. NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 som behandlas nedan.76Mossberg s. 305.7532talan mot Njord konkursbo och yrkade på separationsrätt för de olikasäkerheterna, samt på Njord regressrätt mot låntagarnaI HD prövades ett antal prejudikat frågor efter att de blivit hänskjutna avtingsrätten på parternas begäran. Frågorna rörde bankens separationsrätt tillmedel som influtit till Njord och konkursboet från de olika säkerheterna. Idomskälen diskuterade HD tre tänkbara lösningar på det rättsliga problemet.Dessa lösningar var 1) medlen från säkerheterna skulle ingå i Njord konkurs, 2)säkerheterna skulle återgå till dem som ställt ut dem eller 3) banken hadeseparationsrätt till de influtna medlen från säkerheterna.77 Det första alternativetansågs uteslutet på grund av att säkerheterna var avsedda att säkerställalåntagarnas motförbindelser mot Njord, dessa säkerheter kunde därför inte tas ianspråk förrän Njord i sin tur uppfyllt sina förpliktelse

tt uppfatta en sådanförklaringsmodell som en allmän rättsregel som är förklädd till etttredjemansavtal - det vill säga det rör sig inte om ett faktiskt tredjemansavtal.8481Mossberg s. 311.Jfr Eberstein, SvJT 1927 s. 445 f och Sundberg SvJT 1961 s. 26.83Mossberg s. 304 ff.84Lindskog s. 265, not 845.8235�ven Håstad har uttalat sig om fingerade tredjemansavtal, men främst utifrån ettsakrättsligt perspektiv.85 Håstad är också kritisk till användningen av fingeradetredjemansavtal och att dessa bör tillämpas med försiktighet eftersom det kanurholka principen om borgenärernas lika rätt i konkurs. Ett argument som Håstadlyfter mot tillämpning av fingerade tredjemansavtal är att tredje man enligt 56Lag (1914:45) om kommission, numera 24 Kommissionslag (2009:865), inteförvärvar någon rätt eller förpliktelser mot kommittenten genom avtal medkommissionären. Håstad är dock inte kritisk till utgången till rättsfall som NJA1995 s. 197, NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48, där HD tillämpade fingeradetredjemansavtal och anser att det finns goda argument för HD slutsatser. Däremotär Håstad kritisk till att HD valde att tillämpa fingerade tredjemansavtal ochanser att HD kunde att tillämpat bättre rättsliga konstruktioner för att uppnåsamma resultat. Håstad nämner att en mera realistisk utgång i NJA 1996 s. 400hade varit om försäkringstagaren genom anvisningen av försäkringen överlåtitsin fordran till ombudet, som sedan denuntierat försäkringsbolaget. Alternativtkunde det anses att ett avtalsförhållande uppkommit mellan ombudet ochförsäkringsbolaget genom att ombudet hade utfört arbetet i förlitan påförsäkringsbolagets godkännande av ombudet och rådande betalningspraxis.86Minuppfattningärattfingeradetredjemansavtalutgörett faktiskttredjemansavtal och är inte en självständig rättsfigur, vilket även verkar vara denrådande uppfattningen inom doktrinen.87 Det kan visserlige

nsavtal, men främst utifrån ettsakrättsligt perspektiv.85 Håstad är också kritisk till användningen av fingeradetredjemansavtal och att dessa bör tillämpas med försiktighet eftersom det kanurholka principen om borgenärernas lika rätt i konkurs. Ett argument som Håstadlyfter mot tillämpning av fingerade tredjemansavtal är att tredje man enligt 56Lag (1914:45) om kommission, numera 24 Kommissionslag (2009:865), inteförvärvar någon rätt eller förpliktelser mot kommittenten genom avtal medkommissionären. Håstad är dock inte kritisk till utgången till rättsfall som NJA1995 s. 197, NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48, där HD tillämpade fingeradetredjemansavtal och anser att det finns goda argument för HD slutsatser. Däremotär Håstad kritisk till att HD valde att tillämpa fingerade tredjemansavtal ochanser att HD kunde att tillämpat bättre rättsliga konstruktioner för att uppnåsamma resultat. Håstad nämner att en mera realistisk utgång i NJA 1996 s. 400hade varit om försäkringstagaren genom anvisningen av försäkringen överlåtitsin fordran till ombudet, som sedan denuntierat försäkringsbolaget. Alternativtkunde det anses att ett avtalsförhållande uppkommit mellan ombudet ochförsäkringsbolaget genom att ombudet hade utfört arbetet i förlitan påförsäkringsbolagets godkännande av ombudet och rådande betalningspraxis.86Minuppfattningärattfingeradetredjemansavtalutgörett faktiskttredjemansavtal och är inte en självständig rättsfigur, vilket även verkar vara denrådande uppfattningen inom doktrinen.87 Det kan visserligen föras diskussionerom tredje mans rätt enligt ett fingerade tredjemansavtal är grundade på en egenrättsregel som är förklädd till ett tredjemansavtal. T.ex argumenterar Lindskogför en sådan uppfattning, men han presenterar inte något övertygande stöd för sinuppfattning. Däremot instämmer jag med Lindskog och även Håstad om att HDinte bör tillämpa finge

oende av den bakregäldenärens rätt mot den främre gäldenären. Direktkravsrätten kan varasjälvständig på grund av lag eller på grund av avtal.101Det innebär inte attdirektkravsrätten är helt fristående utan graden av självständighet varierar frånfall till fall.102 Ett exempel på en självständig lagstadgad direktkravsrätt är 25kommissionslagen.103 Denna bestämmelse stadgar att en tredje man som är iegenskap av konsument och har köpt en vara av en kommissionär har, om vissaförutsättningar är uppfyllda, rätt att mot kommittenten rikta samma anspråk pågrund av fel i varan som hen kan göra gällande mot kommissionären. Utifrånbestämmelsens ordalydelse kan det utläsas att tredje mans direktkravsrätt inte ärpå något sätt härledd (övertagen) från kommittenten, utan att tredje man rätt äroberoende av kommissionärens rätt mot kommittenten. Ett exempel på fall där endirektkravsrätt ansågs självständig på grund av ett avtal är NJA 1996 s. 400. Irättsfallet var frågan om ett juridiskt ombud hade rätt till ersättning från sinklients rättsskyddsförsäkring.104 I det aktuella fallet ansågs ombudet ha rätt tillersättning på grund av branschpraxis vilket HD ansåg utgjorde del av avtaletmellan klienten och dennes försäkringsbolag. Det går att diskutera omförsäkringsavtalet kunde grunda en direktkravsrätt för ombudet eller om rätten98Lindskog s. 259, not 828.Se 27 SkbrL.100Lindskog s. 259 jfr också 28 SkBrL.101Lindskog s. 260, not 831.102Lindskog s. 261 och Mossberg s. 611.103Jfr Zackariassion s. 323 ff avseende resonemang kring den äldre motsvarande bestämmelsen 56 a Lag (1914:45 om kommission).104För en mera ingående analys av detta rättsfall, se avsnitt 5.1.2 nedan.9941till ersättning var grundad på en annan rättsfigur som tredjemansavtal. Dennafråga kommer att behandlas mera ingående i avsnitt 5.När det gäller direktkravsrättsfallen finns det enligt Lindskog

g är att direktkrav inte är ett samlingsbegrepp utan en självständigrättsfigur - det beror inte enbart på grund av att frågeställning i denna uppsatsannars skulle vara teoretiskt ointressant. Det kan argumenteras att det finns bådepraktiska och rimlighets skäl för att uppfatta direktkrav som en självständigrättsfigur. Till exempel om direktkrav inte är en självständig rättsfigur skulleeventuella krav från tredje man mot den bakre gäldenären vara oförenliga medolika skadestånds-, avtals-, skadestånds-, obligations- och sakrättsliga principer.Slutligen verkar det finnas en utbredd uppfattning inom doktrin att direktkravutgör en självständig rättsfigur och inte ett samlingsbegrepp för samtliga kravsom tredje man kan rikta mot den bakre gäldenären.144143144Jfr Mossberg s. 300 f och avsnitt 4.2.2.Se t.ex. Zackariasson s. 31, Mossberg s. 299, Van der Sluijs s. 65 f.555. Gränsdragningsproblem mellan tredjemansavtaloch direktkravsrätt5.1 NJA 1996 s. 400 och uppföljaren NJA 2000 s. 485.1.1 ReferatI praxis har gränsdragningsproblem mellan tredjemansavtal och direktkrav främstaktualiserats inom försäkringsrätten, ett tydligt exempel är NJA 1996 s. 400.Tvisten i målet var mellan ett juridiskt ombud A och ett konkursbo för bolagetMG Trans AB (MG). Ombudet hade stämt konkursboet, och talan rörde bättrerätt till ersättning ur klientens rättsskyddsförsäkring för arbete som ombudetutfört innan konkursen. Bakgrunden till tvisten var att MG hade enrättsskyddsförsäkring i försäkringsbolaget Ansvar. Vid tidpunkten då MG gick ikonkurs var bolaget involverat i två rättsliga tvister där Ansvar hade betalat utersättning enligt försäkringen. I dessa ärenden hade försäkringsbolagensrättsskyddsnämnd prövat och godkänt A som ombud för MG Trans. MG transgick dock i konkurs innan någon ersättning betalades ut. Istället deponerades denutbetalda ersättningen hos länsstyrelsen efter konkursutbrottet. MG

argumenteras att det finns bådepraktiska och rimlighets skäl för att uppfatta direktkrav som en självständigrättsfigur. Till exempel om direktkrav inte är en självständig rättsfigur skulleeventuella krav från tredje man mot den bakre gäldenären vara oförenliga medolika skadestånds-, avtals-, skadestånds-, obligations- och sakrättsliga principer.Slutligen verkar det finnas en utbredd uppfattning inom doktrin att direktkravutgör en självständig rättsfigur och inte ett samlingsbegrepp för samtliga kravsom tredje man kan rikta mot den bakre gäldenären.144143144Jfr Mossberg s. 300 f och avsnitt 4.2.2.Se t.ex. Zackariasson s. 31, Mossberg s. 299, Van der Sluijs s. 65 f.555. Gränsdragningsproblem mellan tredjemansavtaloch direktkravsrätt5.1 NJA 1996 s. 400 och uppföljaren NJA 2000 s. 485.1.1 ReferatI praxis har gränsdragningsproblem mellan tredjemansavtal och direktkrav främstaktualiserats inom försäkringsrätten, ett tydligt exempel är NJA 1996 s. 400.Tvisten i målet var mellan ett juridiskt ombud A och ett konkursbo för bolagetMG Trans AB (MG). Ombudet hade stämt konkursboet, och talan rörde bättrerätt till ersättning ur klientens rättsskyddsförsäkring för arbete som ombudetutfört innan konkursen. Bakgrunden till tvisten var att MG hade enrättsskyddsförsäkring i försäkringsbolaget Ansvar. Vid tidpunkten då MG gick ikonkurs var bolaget involverat i två rättsliga tvister där Ansvar hade betalat utersättning enligt försäkringen. I dessa ärenden hade försäkringsbolagensrättsskyddsnämnd prövat och godkänt A som ombud för MG Trans. MG transgick dock i konkurs innan någon ersättning betalades ut. Istället deponerades denutbetalda ersättningen hos länsstyrelsen efter konkursutbrottet. MG konkursbohävdade därefter att boet hade bättre rätt till de deponerade medlen än A.I rätten anförde A som grund för sitt yrkande att ett rättsförhållande mellanAnsvar och honom hade uppkommit. D

et ostridigt att A inte hadeblivit ersatt för sina kostnader, vilket innebar att A hade bättre rätt till dedeponerade medlen än konkursboet.Frågan kring vilken ställning ett ombud har vid rättsskyddsförsäkringar prövadesav HD på nytt i NJA 2000 s. 48. Omständigheterna skiljde sig emellertid åt från1996 års fall genom att försäkringstagarna i 2000 års fall inte hade gått i konkurs.Ombudet i det aktuella fallet hade företrätt 36 olika klienter i en tvist ochsamtliga av dessa hade beviljats rättsskydd av sina respektive försäkringsbolag.När ombudet fakturerade sina kostnader nekades han dock ersättning frånrättsskyddet avseende 16 av klienterna. Ombudet väckte således talan mot ett57flertal av försäkringsbolagen och yrkade på ersättning från klienternasrättsskyddsförsäkring. Den första frågan HD valde att pröva var om det förelågett partsförhållande mellan ombudet och försäkringsbolagen. HD konstaterade idenna fråga utifrån NJA 1996 s. 400 att ett avtal rättsskyddsförsäkring anses varaett avtal till förmån för såväl försäkringstagaren som ombudet (tredje man). Dettaförhållande innebär att ombudet, inom ramen för försäkringsvillkoren, har ensjälvständig rätt mot försäkringsgivaren, oavsett om försäkringstagaren gått ikonkurs. HD prövade även om talan för ersättning var preskriberad. Enligt äldrebestämmelser i FAL gick rätten till försäkringsersättning förlorad om inte talanväcktes mot bolaget inom tre år från det att den ersättningsberättigade fickkännedom om att fordran kunde göras gällande. HD konstaterade att ombudetfick kännedom om att ersättning från 16 av klienterna inte skulle betalas ut april1990 medan talan mot försäkringsbolagen väcktes först oktober 1994. Ombudetsrätt till ersättning i dessa ärenden ansågs således preskriberad.5.1.2 Analys - direktkravsrätt eller tredjemansavtalUtifrån NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 kan det utläsas att

HD konstaterade idenna fråga utifrån NJA 1996 s. 400 att ett avtal rättsskyddsförsäkring anses varaett avtal till förmån för såväl försäkringstagaren som ombudet (tredje man). Dettaförhållande innebär att ombudet, inom ramen för försäkringsvillkoren, har ensjälvständig rätt mot försäkringsgivaren, oavsett om försäkringstagaren gått ikonkurs. HD prövade även om talan för ersättning var preskriberad. Enligt äldrebestämmelser i FAL gick rätten till försäkringsersättning förlorad om inte talanväcktes mot bolaget inom tre år från det att den ersättningsberättigade fickkännedom om att fordran kunde göras gällande. HD konstaterade att ombudetfick kännedom om att ersättning från 16 av klienterna inte skulle betalas ut april1990 medan talan mot försäkringsbolagen väcktes först oktober 1994. Ombudetsrätt till ersättning i dessa ärenden ansågs således preskriberad.5.1.2 Analys - direktkravsrätt eller tredjemansavtalUtifrån NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 kan det utläsas att HD anserrättsskyddsförsäkringar, eller med andra ord sådana avtal i allmänhet, innehållerett villkor som innebär att försäkringsersättningen ska utbetalas direkt tillombudet och inte till försäkringstagaren. HD ansåg även i NJA 1996 s. 400 attdetta villkor var bindande för försäkringstagarens konkursbo. Det sistnämndatalar för att HD ansåg att ombudet hade förvärvat en självständig rätt tillersättning och att denna rätt stod sig även i konkursen, det vill säga vidkonkurrens med MG Trans AB övriga borgenärer.145 Det aktualiserar naturligtvisfrågan på vilken grund HD ansåg att ombudets rätt till ersättning vilade påEnligt min uppfattning är det mest sannolikt att HD ansåg att ombudets rätt tillersättning både i NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 var grundad på etttredjemansavtal. För att försäkringsavtalet mellan försäkringsbolaget och145Zackariasson s. 219.58försäkringstagaren

tt mot försäkringsgivaren, oavsett om försäkringstagaren gått ikonkurs. HD prövade även om talan för ersättning var preskriberad. Enligt äldrebestämmelser i FAL gick rätten till försäkringsersättning förlorad om inte talanväcktes mot bolaget inom tre år från det att den ersättningsberättigade fickkännedom om att fordran kunde göras gällande. HD konstaterade att ombudetfick kännedom om att ersättning från 16 av klienterna inte skulle betalas ut april1990 medan talan mot försäkringsbolagen väcktes först oktober 1994. Ombudetsrätt till ersättning i dessa ärenden ansågs således preskriberad.5.1.2 Analys - direktkravsrätt eller tredjemansavtalUtifrån NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 kan det utläsas att HD anserrättsskyddsförsäkringar, eller med andra ord sådana avtal i allmänhet, innehållerett villkor som innebär att försäkringsersättningen ska utbetalas direkt tillombudet och inte till försäkringstagaren. HD ansåg även i NJA 1996 s. 400 attdetta villkor var bindande för försäkringstagarens konkursbo. Det sistnämndatalar för att HD ansåg att ombudet hade förvärvat en självständig rätt tillersättning och att denna rätt stod sig även i konkursen, det vill säga vidkonkurrens med MG Trans AB övriga borgenärer.145 Det aktualiserar naturligtvisfrågan på vilken grund HD ansåg att ombudets rätt till ersättning vilade påEnligt min uppfattning är det mest sannolikt att HD ansåg att ombudets rätt tillersättning både i NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 var grundad på etttredjemansavtal. För att försäkringsavtalet mellan försäkringsbolaget och145Zackariasson s. 219.58försäkringstagaren skulle anses utgöra ett tredjemansavtal krävs det att ombudethade en självständig rätt till ersättning. Utifrån HD:s domskäl kan det utläsas attHD ansåg att rättsskyddsförsäkringar innebar att ersättning skulle betalas utdirekt till ombudet. Det vill säga att ombudets rätt till

cktes först oktober 1994. Ombudetsrätt till ersättning i dessa ärenden ansågs således preskriberad.5.1.2 Analys - direktkravsrätt eller tredjemansavtalUtifrån NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 kan det utläsas att HD anserrättsskyddsförsäkringar, eller med andra ord sådana avtal i allmänhet, innehållerett villkor som innebär att försäkringsersättningen ska utbetalas direkt tillombudet och inte till försäkringstagaren. HD ansåg även i NJA 1996 s. 400 attdetta villkor var bindande för försäkringstagarens konkursbo. Det sistnämndatalar för att HD ansåg att ombudet hade förvärvat en självständig rätt tillersättning och att denna rätt stod sig även i konkursen, det vill säga vidkonkurrens med MG Trans AB övriga borgenärer.145 Det aktualiserar naturligtvisfrågan på vilken grund HD ansåg att ombudets rätt till ersättning vilade påEnligt min uppfattning är det mest sannolikt att HD ansåg att ombudets rätt tillersättning både i NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 var grundad på etttredjemansavtal. För att försäkringsavtalet mellan försäkringsbolaget och145Zackariasson s. 219.58försäkringstagaren skulle anses utgöra ett tredjemansavtal krävs det att ombudethade en självständig rätt till ersättning. Utifrån HD:s domskäl kan det utläsas attHD ansåg att rättsskyddsförsäkringar innebar att ersättning skulle betalas utdirekt till ombudet. Det vill säga att ombudets rätt till ersättning inte var beroendeav försäkringstagarens eller försäkringsbolagets medgivande och kunde därmedanses som självständig. HD använde sig visserligen inte av termentredjemansavtal i NJA 1996 s. 400 och det kan därmed argumenteras för atträtten till ersättning var grundad på en alternativ rättsfigur.146 Däremot antyderskrivningen i HD:s domskäl starkt att HD ansåg att försäkringsavtalet utgjorde etttypiskt tredjemansavtal. Att ombudets rätt till ersättning i 1996 års fall vargrundad på ett

stod sig även i konkursen, det vill säga vidkonkurrens med MG Trans AB övriga borgenärer.145 Det aktualiserar naturligtvisfrågan på vilken grund HD ansåg att ombudets rätt till ersättning vilade påEnligt min uppfattning är det mest sannolikt att HD ansåg att ombudets rätt tillersättning både i NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 var grundad på etttredjemansavtal. För att försäkringsavtalet mellan försäkringsbolaget och145Zackariasson s. 219.58försäkringstagaren skulle anses utgöra ett tredjemansavtal krävs det att ombudethade en självständig rätt till ersättning. Utifrån HD:s domskäl kan det utläsas attHD ansåg att rättsskyddsförsäkringar innebar att ersättning skulle betalas utdirekt till ombudet. Det vill säga att ombudets rätt till ersättning inte var beroendeav försäkringstagarens eller försäkringsbolagets medgivande och kunde därmedanses som självständig. HD använde sig visserligen inte av termentredjemansavtal i NJA 1996 s. 400 och det kan därmed argumenteras för atträtten till ersättning var grundad på en alternativ rättsfigur.146 Däremot antyderskrivningen i HD:s domskäl starkt att HD ansåg att försäkringsavtalet utgjorde etttypiskt tredjemansavtal. Att ombudets rätt till ersättning i 1996 års fall vargrundad på ett tredjemansavtal bekräftas även i 2000 års fall genom att HDuttalade att rättsskyddsförsäkring anses vara ett avtal till förmån för såvälförsäkringstagaren som ombudet.Man kan fråga sig hur HD valde att tolka försäkringsavtalet för att komma framtill slutsatsen att det var fråga om ett tredjemansavtal Frågan om huruvidaersättningen skulle betalas direkt till ombudet var i båda fallen oreglerad iförsäkringsavtalet. Det fanns inte heller några omständigheter som antydde attdet fanns en gemensam partsvilja som innebar att ersättningen skulle betalasdirekt ut till ombudet. Med en sådan systematisk och hierarkisk avtalstolkningmetod som presente

det var fråga om ett tredjemansavtal Frågan om huruvidaersättningen skulle betalas direkt till ombudet var i båda fallen oreglerad iförsäkringsavtalet. Det fanns inte heller några omständigheter som antydde attdet fanns en gemensam partsvilja som innebar att ersättningen skulle betalasdirekt ut till ombudet. Med en sådan systematisk och hierarkisk avtalstolkningmetod som presenterats i avsnittet ovan hade en rimligare tolkning av avtaletvarit att ersättningen inte skulle betalas direkt till ombudet. Anledningen till attHD valde att göra en kreativ tolkning och komplettera försäkringsavtalet med enbranschsedvänja berodde antagligen på att detta skulle tjäna till att uppfyllaförsäkringsavtalets syfte och leda till det mest lämpliga resultatet. Man kan medandra ord säga att HD tillämpar ett fingerat tredjemansavtal för att uppnå enrimlig lösning.147 Det finns goda argument för HD att tolka försäkringsavtaletsom ett tredjemansavtal. Ifall ombudet i NJA 1996 s. 400 inte hade tillerkäntsnågon rätt att rikta anspråk mot försäkringsbolaget (den bakre gäldenären) skulle146147Jfr Zackariasson s. 218 f.Lindskog s. 265, not 845.59denne kunnat undvika ansvar enligt försäkringsavtalet. Orsaken till det var attenligt försäkringsvillkoren var försäkringsbolaget inte skyldig att betala någonersättning till försäkringstagaren om denne inte kunde visa att ombudet hadeblivit ersatt. Det enda möjliga sättet för ombudet i denna situation att fåersättning skulle vara om konkursboet valde att göra upp med ombudet genom attt.ex. ta ett lån och därefter kräva ersättning från försäkringsbolaget. Konkursboetskulle härvid befinna sig i en stark förhandlingsposition och möjligtvis kunnaförhandla fram en rabatterad återbetalningsskyldighet med ombudet.148Slutligen borde även något sägas om Håstads tillägg i NJA 2000 s. 48. I dettatillägg diskuterar Håstad HD tillämpning av fingerade tredjemansavtal för att

vika ansvar enligt försäkringsavtalet. Orsaken till det var attenligt försäkringsvillkoren var försäkringsbolaget inte skyldig att betala någonersättning till försäkringstagaren om denne inte kunde visa att ombudet hadeblivit ersatt. Det enda möjliga sättet för ombudet i denna situation att fåersättning skulle vara om konkursboet valde att göra upp med ombudet genom attt.ex. ta ett lån och därefter kräva ersättning från försäkringsbolaget. Konkursboetskulle härvid befinna sig i en stark förhandlingsposition och möjligtvis kunnaförhandla fram en rabatterad återbetalningsskyldighet med ombudet.148Slutligen borde även något sägas om Håstads tillägg i NJA 2000 s. 48. I dettatillägg diskuterar Håstad HD tillämpning av fingerade tredjemansavtal för att geombudet (tredje man) en direktkravsrätt gentemot försäkringsbolaget. �venLindskog har uttalat att en direktkravsrätt kan i vissa situationer anses härleddfrån ett avtal och anger NJA 1996 s. 400 och NJA 2000 s. 48 som exempel. Detär inte helt klart om Lindskog och Håstad i dessa situationer talar om direktkravsom en självständig rättsfigur eller ett allmänt begrepp. Min uppfattning är attbåde Håstad och Lindskog använder termen direktkrav som ett samlingsbegreppför samtliga krav som tredje man kan rikta mot den bakre gäldenären. Dennaanvändning framstår som mest logisk eftersom det vore egendomligt att anse attdirektkrav i form av en egen rättsfigur skulle förutsätta ett tredjemansavtal - ensådan rättsfigur skulle de facto vara ett förklätt tredjemansavtal.5.2 NJA 2013 s. 2535.2.1 ReferatDet skulle dröja mer än ett decennium innan HD återigen prövade frågan om ettombud hade rätt till ersättning för rättegångskostnader från sin klients gäldenär.Bakgrunden till målet var som i tidigare rättsfall att ett ombud hade företrätt enklient som vunnit ett tvistemål mot en kommun. Klienten som ombudet148Zackariasson s. 220 f.60

kan betala ersättning till ombudet. Bestämmelsen innebär dock inteatt alla influtna medel som är hänförliga till fordringen är fredade från övrigaborgenärers anspråk, såvida inte betalningen har skett direkt till ombudet ochmedlen har hållits avskilda från klientens. På grund av att betalning hade erlagtstill kronofogden och inte direkt till ombudet konstaterade HD att ombudet intehade någon rätt till de influtna medlen.150HD domskäl p. 4-11.635.3.2 Analys - direktkravsrätt eller tredjemansavtalHD landade alltså i slutsatsen att ombudet inte hade någon direktkravsrätt, menvad är det HD egentligen menar med direktkravsrätt. Diskuterar HDdirektkravsrätt som en självständig rättsfigur eller som ett allmänt begrepp församtliga krav tredje man kan rikta mot den bakre gäldenären. Min uppfattning äratt HD talar om direktkravsrätt som en självständig rättsfigur. När det kommertill direktkravstematiken kommenterar HD i domskälen både NJA 1996 s. 400och NJA 2000. 48 och gör följande uttalande: I rättspraxis har ocksåförekommit vissa fall som innebär att borgenären med framgång kan rikta talanmot gäldenärens gäldenär. Så har skett bl.a. beträffande rättsskyddsförsäkringar.HD konstaterade i rättsfallet NJA 1996 s. 400 att det utgjorde fast praxis attförsäkringsbolag betalar ut ersättning till det juridiska ombudet närförsäkringstagaren inte betalar ersättning till ombudet. Denna sedvänja ansågsinnebära att den som bistått en part i ett rättsskyddsärende hade en självständigrätt mot försäkringsbolaget. Detta bekräftades i rättsfallet NJA 2000 s. 48, däravtalet ansågs vara till förmån för såväl försäkringstagaren som ombudet.151Inledningsvis kan man påpeka att HD använder sig av direktkravterminologi iden första meningen där det talas om att det har förekommit vissa fall sominnebär att borgenären med framgång kan rikta talan mot gäldenärens gäldenär.An

v att betalning hade erlagtstill kronofogden och inte direkt till ombudet konstaterade HD att ombudet intehade någon rätt till de influtna medlen.150HD domskäl p. 4-11.635.3.2 Analys - direktkravsrätt eller tredjemansavtalHD landade alltså i slutsatsen att ombudet inte hade någon direktkravsrätt, menvad är det HD egentligen menar med direktkravsrätt. Diskuterar HDdirektkravsrätt som en självständig rättsfigur eller som ett allmänt begrepp församtliga krav tredje man kan rikta mot den bakre gäldenären. Min uppfattning äratt HD talar om direktkravsrätt som en självständig rättsfigur. När det kommertill direktkravstematiken kommenterar HD i domskälen både NJA 1996 s. 400och NJA 2000. 48 och gör följande uttalande: I rättspraxis har ocksåförekommit vissa fall som innebär att borgenären med framgång kan rikta talanmot gäldenärens gäldenär. Så har skett bl.a. beträffande rättsskyddsförsäkringar.HD konstaterade i rättsfallet NJA 1996 s. 400 att det utgjorde fast praxis attförsäkringsbolag betalar ut ersättning till det juridiska ombudet närförsäkringstagaren inte betalar ersättning till ombudet. Denna sedvänja ansågsinnebära att den som bistått en part i ett rättsskyddsärende hade en självständigrätt mot försäkringsbolaget. Detta bekräftades i rättsfallet NJA 2000 s. 48, däravtalet ansågs vara till förmån för såväl försäkringstagaren som ombudet.151Inledningsvis kan man påpeka att HD använder sig av direktkravterminologi iden första meningen där det talas om att det har förekommit vissa fall sominnebär att borgenären med framgång kan rikta talan mot gäldenärens gäldenär.Användningen av termen gäldenärens gäldenär är antagligen en anspelning påundertiteln till Zackariassons avhandling.152 Denna direktkravstematisering följssedan upp i den andra meningen genom uttalandet Så har skett bl.a. beträffanderättsskyddsförsäkringar. Läst tillsammans

tsfallet NJA 2000 s. 48, däravtalet ansågs vara till förmån för såväl försäkringstagaren som ombudet.151Inledningsvis kan man påpeka att HD använder sig av direktkravterminologi iden första meningen där det talas om att det har förekommit vissa fall sominnebär att borgenären med framgång kan rikta talan mot gäldenärens gäldenär.Användningen av termen gäldenärens gäldenär är antagligen en anspelning påundertiteln till Zackariassons avhandling.152 Denna direktkravstematisering följssedan upp i den andra meningen genom uttalandet Så har skett bl.a. beträffanderättsskyddsförsäkringar. Läst tillsammans ger detta ett intryck av att HD menaratt rättsskyddsförsäkringar ger tredje man en rätt att rikta anspråk mot singäldenärs gäldenär, eller med andra ord en direktkravsrätt.153 Notera att HD inte151HD domskäl p. 14.Mossberg s. 289.153Mossberg s. 289 f.15264använder termen direktkravsrätt i förhållande till NJA 1996 s. 400 och NJA 2000s. 48. I stället nämner HD i mening fyra att rättsskyddsförsäkringar innebär attombudet har en självständig rätt mot försäkringsbolaget, samt uttrycker i densista meningen att sådana typer av avtal är till förmån för ombudet (tredje man).Det vill säga HD menar att rättsskyddsförsäkringar utgör tredjemansavtal. Omman läser punkt fjorton i dess helhet verkar det som att HD inte är helt säkra påhur begreppet direktkrav ska uppfattas. Min uppfattning är att, trots HD:sanvändningavdirektkravsterminologi,talaravsaknadenavbegreppetdirektkravsrätt i förhållande till NJA 1996 och NJA 2000 s. 48 att HD anser attbegreppet direktkravsrätt borde förstås som något annat än tredjemansavtal.En viktig förutsättning för att direktkravsrätt ska anses utgöra en självständigrättsfigur är att tredje mans anspråk inte får vara grundade på någon annansrättsfigur som t.ex. tredjemansavtal eller utomobligatoriskt skadestånd.

ning krävas attkollektivet på något sätt är avgränsbart. Till exempel borde ett tredjemansavtalsom berättigar alla hyresgäster inom en viss fastighet eller alla fastighetsägareinom ett visst område uppfylla kravet på precision. 156En intressant fråga i sammanhanget är hur kan man fastställa att etttredjemansavtal faktiskt innebär att tredje man har en självständig rätt enligtavtalet Denna fråga måste besvaras enligt allmänna principer för sedvanligavtalstolkning, men vad innebär detta egentligen Frågan kring vilkettillvägagångssätt man ska välja när man tolkar ett avtal är omdiskuterat. Minuppfattning är att tolkning av tredjemansavtal, och även andra avtal, följer enhierarkisk struktur där man först försöker utröna den gemensamma partsviljan.Ifall den gemensamma partsviljan inte ger något svar på tolkningsfrågan får mansöka vägledning i avtalets ordalydelse. Ifall vägledning inte kan hämtas från156Jfr NJA 1956 s. 209 och NJA 1996 s. 400.68ordalydelsen får man falla tillbaka på andra relevanta tolkningsdata som avtaletssystematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor,bakgrunden till regleringen det vill säga villkorets syfte, avtalsföremålets naturoch ibland parternas ställning. Andra menar dock att det inte är möjligt att ställaupp en hierarkisk struktur för avtalstolkning och menar istället att avtalstolkningär skönsmässigt. Anledningen till att jag föredrar en mera systematisk ochhierarkisk avtalstolkningsmetod är främst för att jag anser att en sådan metod ärförhindrar godtycke, förenklar avtalstolkningar, och skapar ett förutsägbarträttsläge. Ett bra exempel på där kreativa avtalstolkningar har bidragit till attförsvåra rättsläget är HD:s tillämpning av s.k. fingerade tredjemansavtal. Detfinns flera exempel i praxis, som NJA 1995 s. 167, NJA 1996 s. 400 och NJA2010 s.559 där HD har tillämpat fingerade tredjemansavtal för att hitta lösni

talets ordalydelse. Ifall vägledning inte kan hämtas från156Jfr NJA 1956 s. 209 och NJA 1996 s. 400.68ordalydelsen får man falla tillbaka på andra relevanta tolkningsdata som avtaletssystematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor,bakgrunden till regleringen det vill säga villkorets syfte, avtalsföremålets naturoch ibland parternas ställning. Andra menar dock att det inte är möjligt att ställaupp en hierarkisk struktur för avtalstolkning och menar istället att avtalstolkningär skönsmässigt. Anledningen till att jag föredrar en mera systematisk ochhierarkisk avtalstolkningsmetod är främst för att jag anser att en sådan metod ärförhindrar godtycke, förenklar avtalstolkningar, och skapar ett förutsägbarträttsläge. Ett bra exempel på där kreativa avtalstolkningar har bidragit till attförsvåra rättsläget är HD:s tillämpning av s.k. fingerade tredjemansavtal. Detfinns flera exempel i praxis, som NJA 1995 s. 167, NJA 1996 s. 400 och NJA2010 s.559 där HD har tillämpat fingerade tredjemansavtal för att hitta lösningarpå rättsliga problem. Personligen är jag kritisk till HD:s tillämpning avtredjemansavtal i dessa rättsfall eftersom jag anser att det skapar ett rättsläge somär präglat av godtycke och inte är särskilt förutsägbart.157 Jag vill förvissopoängtera att jag inte är kritisk till utgången i dessa rättsfall eftersom det kanföras goda argument för HD:s slutsatser.158 Däremot hade det antagligen varitmöjligt för HD att tillämpa andra rättsliga konstruktioner för att komma fram tillliknande slutsatser.6.2 Förutsättningar för och definitionen av direktkravAtt försöka definiera förutsättningarna för direktkrav är inte en enkel fråga. Detråder delade uppfattningar inom doktrin om vad som egentligen krävs för attdirektkrav ska anses föreligga. Det beror på att varken HD eller lagstiftaren intehar velat definiera vad begreppet egentligen innebär, samt at

n diskuteras huruvida direktkrav är ensjälvständig rättsfigur eller inte. Jag är av uppfattningen att direktkrav utgör enegen rättsfigur. Anledningen är för att det kan uppstå situationer där en tredjeman kan behöva rikta krav mot den bakre gäldenären på grund av att den främregäldenären inte kan eller är ovillig att ersätta tredje man. Om tredje man inte kangrunda sitt anspråk på direktkrav, som en självständig rättsfigur måste dennefinna alternativa grunder för sitt krav. Sådana grunder kan dock vara svåra attfinna eftersom de kan vara oförenliga med olika skadestånds-, avtals-,obligations- och sakrättsliga principer.706.3 Gränsdragningsproblemen mellan tredjemansavtaloch direktkravsrättNär det kommer till gränsdragningsproblem mellan tredjemansavtal ochdirektkravsrätt verkar det till synes vara frågan om begreppet direktkrav utgör ensjälvständig rättsfigur eller inte som är huvudorsaken till dessa problem. Irättsfall som NJA 1996 s. 400, NJA 2000 s. 48 och NJA 2013 s. 253 är det tydligtatt HD anser att rättsskyddsförsäkringar ger ett ombud (tredje man) ensjälvständigrättgentemotförsäkringsbolaget,medandraordatträttsskyddsförsäkringar utgör ett tredjemansavtal. Trots att det är klarlagt attdessa typer av avtal utgör tredjemansavtal tenderar vissa författare ändå attanvända begreppet direktkrav i förhållande till dessa rättsfall. Enligt minuppfattning är den mest logiska förklaringen att vissa författare inte anser attdirektkrav utgör en självständig rättsfigur. Istället anser de att direktkrav är ettsamlingsbegrepp för samtliga krav, oberoende av grund, som tredje man kan riktamot den bakre gäldenären. En annan möjlig orsak till gränsdragningsproblemenär att i ovan nämnda rättsfall har HD tillämpat s.k. fingerade tredjemansavtal föratt komma fram till sina slutsatser. Huruvida fingerade tredjemansavtal utgörfaktiska tredjemansavtal har varit föremå

avtals tredjemansverkningar särskilt vidtredjemansavtal och direktkrav, Iustus Förlag AB, Uppsala 2020.Radetzki, M., Tolkning av försäkringsvillkor, Upplaga 2, Norstedts Juridik AB,2020.Ramberg, J. och Ramberg, C., Allmän avtalsrätt Upplaga 8, Norstedts Juridik,2020.Ramberg, C., En ny avtalslag, SvJT 2011 s. 32.Rodhe, K., Svensk rättspraxis, obligationsrätt 1945-1949, SvJT 1951 s. 581.Samuelsson, J., Något om tolkning av försäkringsvillkor, SvJT 2014 s 695.Sundberg, J., Avtalstyper och typavtal, SvJT 1961 s 26.Van der Sluijs, J., Direktkravsrätt, Vid ansvarsförsäkring, Jure Förlag AB,Stockholm 2006.Westberg, P., Konflikt och Kontrakt, Jure Förlag AB, Stockholm 2020.Zackariasson, L., Direktkrav, Om rätt att rikta anspråk mot gäldenärens gäldenär,Iustus Förlag AB, Uppsala 1999.PraxisNJA 1939 s. 592NJA 1949 s. 645.NJA 1956 s. 209NJA 1978 s. 307NJA 1986 s. 712NJA 1987 s. 692,74NJA 1989 s. 117.NJA 1992 s. 403NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 197NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 700NJA 1998 s. 520NJA 2000 s. 48NJA 2001 s. 711NJA 2005 s. 142.NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 559NJA 2010 s. 629NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 233NJA 2013 s. 491NJA 2014 s. 760NJA 2015 s. 741NJA 2015 s. 1040NJA 2017 s. 289NJA 2021 s. 62275